Den 3 december är det Internationella funktionshinderdagen, en dag som uppmärksammas varje år över hela världen. Vi, de Nordiska funktionshindersorganisationerna, arbetar sedan länge på nordisk bas i Norden, i EU och internationellt med att uppmärksamma att mänskliga rättigheter gäller alla - kvinnor som män, flickor som pojkar. För över 60 år sedan slogs det fast i FN:s standardregler att alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De mänskliga rättigheterna är universella och gäller över hela världen, oavsett land, kultur eller sammanhang.

Vi vet att verkligheten inte överensstämmer med detta. För människor med funktionsnedsättning runt om i världen är de mänskliga rättigheterna inte fullt tillgodosedda. Inte heller i våra nordiska länder.
FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning
förtydligar att de mänskliga rättigheterna också gäller kvinnor och män, flickor och pojkar med funktionsnedsättning.

Generalförsamlingen antog konventionen i december 2006, och hittills har 149 stater undertecknat konventionen och 106 stater har ratificerat, det vill säga slutgiltigt fastställt den. I och med ratificeringen är konventionen juridiskt bindande. I december 2010 beslöt EU att ratificera konventionen som första region i världen. Danmark och Sverige har ratificerat konventionen, medan Norges, Finlands och Islands regeringar ännu inte tagit steget fullt ut.

Trots att Sverige ratificerat konventionen visar den svenska funktionshindersrörelsen på många brister i det svenska samhället i sin alternativrapport till FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Det finns mycket kvar att göra för att konventionen ska respekteras av myndigheter och beslutsfattare. Den danska funktionshindersrörelsen är i färd med att skriva sin alternativrapport, för att redovisa hur det danska samhället lever upp till konventionen.

Samarbete med funktionshindersrörelsen absolut nödvändigt

Den europeiska funktionshindersrörelsens devis är ”Nothing about us, without us”. I klartext innebär det att det är klokare om de som sitter på erfarenheter och kunskap involveras redan från början när hus ska byggas, lagar och förordningar stiftas eller teknik utformas. Funktionshindersrörelsen är en självklar remissinstans i våra nordiska länder, något vi uppskattar, då vi kan lämna synpunkter på genomförda utredningar och förslag.

Men det räcker inte med det, våra synpunkter och erfarenheter behövs också i framtagningen av direktiv till statliga utredningar. Det bör också vara självklart att bjuda in oss som experter eller sakkunniga i utredningar. Enkelt uttryckt - ska saker och ting görs rätt från början, istället för att lappa och laga eller göra om när uppenbara brister blir tydliga, är det absolut nödvändigt att vi, med vår erfarenhet och kunskap, involveras.

Ett samhälle där alla människor ska ha möjlighet att delta på lika villkor förutsätter samarbete med funktionshindersrörelsen för att utanförskapet ska minska. I artikel 4 punkt 3 i Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning slås fast att människor med funktionsnedsättning har rätt att påverka utvecklingen av viktiga frågor som berör dem.
 Det innebär att funktionshindersrörelsen har ett mandat att vara aktivt involverade i alla de beslutsfattande processer som rör personer med funktionsnedsättning. Det mandatet tänker vi förvalta med stor aktning för uppdraget.

Ska våra nordiska länder leva upp till FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, ett samhälle som inkluderar alla, då måste också myndigheter och beslutsfattare samarbeta med funktionshinderrörelsen nationellt, på nordiskt nivå och i Europa.

Ingrid Burman, ordförande Handikappförbunden, Sverige
Stig Langvad, ordförande Dansk Handicap Forbund, Danmark
Knut Magne Ellingsen, ordförande Funksjonshemmedes Fellseorganisasjon, Norge
Pekka Tuominen, ordförande Handikappforum, Finland