Remissvar: Regional indelning - tre nya län (SOU 2016:48)

 

Handikappförbunden stöder i huvudsak Indelningskommitténs uppdrag om en ny samhällsorganisation med större regioner, där såväl de statliga myndigheternas verksamhet som landstingens verksamhet kan samordnas i samma regionindelning. Vi avstår i detta yttrande från att ta ställning till hur den nya regionala indelningen bör ske.

Sammanfattning
Indelningskommittén har i uppdrag att föreslå en ny läns- och landstingsindelning som innebär färre län och landsting än idag. I detta delbetänkande lämnas förslag som för landstingens del kan träda i kraft redan 1 januari 2019.

Vi delar problembilden

Handikappförbunden delar den problembild som kommittén gör i delbetänkandet med nuvarande indelning av län och landsting. Av de statliga myndigheterna är det endast länsstyrelserna som är

indelade efter nuvarande län. Övriga statliga myndigheter har olika regionala verksamhetsområden på mellan fem och åtta regioner. Indelningen mellan de statliga myndigheterna skiljer sig åt, vilket skapar en asymmetrisk och fragmenterad statlig verksamhet. Landstingens hälso- och sjukvård är organiserat i samarbete inom sex sjukvårdsregioner. Landstingens regionala tillväxtarbete är organiserat i åtta regioner.

Utredningen konstaterar att den nuvarande obalansen ger fördelar åt storstadsregionerna som har administrativ kapacitet i nationella prioriteringsdiskussioner exempelvis gentemot Trafikverket, och att samma obalans finns att hitta i fördelningen av forskningsresurser och projektmedel från EU.

Behov av samordning

För många människor med funktionsnedsättning är kontakten med olika myndigheter vanligare än bland befolkningen i stort. Inte sällan är man också beroende av insatser från flera instanser med både statliga, regionala och lokala huvudmän. Idag vet vi att samordningen mellan olika myndigheter kan ha stora brister. Den horisontella samordning som utredningen föreslår ge länsstyrelserna skapar förutsättningar för en förbättrad samordning. Också i relation till kommunerna som möjligtvis kan få tydligare parter i enhetliga regioner och landsting.

Jämlik vård

Utredningen betonar vikten av en förstärkt primärvård för att uppnå en mer likvärdig och jämställd hälsa hos hela befolkningen. Vi delar även här utredningens bedömning. Primärvården har en viktig roll i en fungerande hälso- och sjukvårdsorganisation. Med större geografiska landsting skapas bättre förutsättningar för specialistsjukvården. Tillgången till primärvård måste säkerställas lokalt, för att undvika risker med utarmade ytterområden i de nya, större landstingen.

Demokrati och civilsamhällets inflytande

Vi delar utredningens utgångspunkt att ett grundläggande krav på ett demokratiskt styrelseskick är att det ska vara överskådligt så att medborgarna har möjlighet att förstå var beslut fattas, möjlighet att påverka processen samt möjlighet att utkräva ansvar av de valda representanterna. Dialogen med civilsamhället bör kunna organiseras mer effektivt i en horisontellt samordnad samhällsorganisation. Vi vill särskilt understryka FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som klargör att funktionshindersrörelsen måste involveras: "I beslutsfattande processer angående frågor som berör personer med funktionsnedsättning ska ansvarig myndighet nära samråda med och aktivt involvera personer med funktionsnedsättning, däribland barn med funktionsnedsättning, genom de organisationer som företräder dem." (Artikel 4:3)